Gårdagens Midsommarafton blev en mycket trevlig och familjär tillställning hos Idas föräldrar med ett 15-tal gäster. Bland fick Astrid träffa sin 1-åriga kusin Alfons, alltså Åsa och Mattias barn. Maten på Lönnåsen i Aplared höll som vanligt världsklass, tur att man gift in sig i en familj vars största intressen är matlagning och trädgård.

Atomic Worldcup Skate. En av många skejtskor som funkar för klassisk åkning på rullskidor.

Jag åkte rullskidor till firande och skarvade på lite så det blev ca 5 mil: 3:10 h på klassiska 3:or inklusive 4 st långa intervaller (totalt 30 min) första halvan av passet. Jag invigde mina nya Atomic skejtskor och det var inga problem att diagonala eller staka. Med Alpinas skejtskor har jag upplevt samma sak. Så på Alliansloppet, som är en klassisk rullskidstävling i augusti, kommer jag inte köra i klassiska skor.

Skejtskor ger bättre stöd i kurvor och nedförsbackar, så varför inte använda dom när de ändå helt OK att diagonala med? På vintern däremot, när backarna är fler och brantare, föredrar jag en lägre läst (alltså klassiska skor) då jag åker med fäste.

Såg i min ”läsarundersökning” här på bloggen igår att ni också tränar på Midsommarafton. Härligt!

Resultat Alliansloppet 2013 finns här.

Oscar Bergenholtz gjorde sitt livs bästa rullskidslopp igår

Vilken folkfest det var i Trollhättan igår! Med cirka 500 startande i 48 km-klassen blev det nog Sveriges genom tidernas största rullskidstävling, och kanske till och med världens största?

Jag har som jag nyligen skrev haft en vår och sommar med mycket bra form. Igår kände jag dock tydligt av min segdragna förkylning och jag hade inte den rätta kraften. Men utifrån förutsättningarna är jag nöjd med loppet och tyckte att jag genomförde det så bra jag kunde.

Jag stod i första led på låneskidor från Swenor med 2:or i rullmotstånd, vilket alla de 50 främst seedade fick ha. Startfältet var galet bra. Exempelvis stod sju av de tio bästa i vinterns Vasalopp på startlinjen. Överhuvudtaget kändes det som större delen av långloppsvärldseliten var samlade, med åkare från bland annat Team Xtra Personell, Team Coop och Team Skigo. Det vara bara Team LeasePlan Go (tidigare Team United Bakeries) som saknades. Kul att Magnus Larsson och de andra på Alliansloppet lyckas göra arrangemanget så bra att både elit och bredd prioriterar tävlingen!

Tack Micke för eminent drickalangning

Loppet från start till mål
Loppet var 48 km och gick 3 varv på en 16 km-bana. Tävlingen inleddes med banans längsta backe och där gick det förvånansvärt långsamt. Det bildades ändå en tätklunga på cirka 50 personer där jag var med. Sedan tyckte jag det gick rätt fort hela tiden. Vid 8 km kom ett litet ryck och jag fick en lucka på ett tiotal meter framåt som det tog ett tag att täppa till. Jag kom ikapp och låg med i klungan igen, men vid Miobacken vid 10 km ökades farten igen och då blev jag ifrånåkt. Inga ursäkter, jag var helt enkelt får dålig för dagen. Avställd. Avflugen.

Tack Erik för eminent drickalangning

Från 10 km till 20 km åkte jag i en grupp med tre ryssar där vi växeldrog ganska jämnt. Sedan kom Erik Melin Söderström (30:e i årets Vasalopp) ikapp. Han hade brutit en stav. Då splittrades vår lilla grupp efter som min namne höll en jäkla fart. Från 20 km till 36 km åkte med Erik, en norrman och en ryss, där Erik drog överlägset mest. Vi körde ikapp Robin Bryntesson vid varvningen och vid 36 km orkade jag inte längre hänga på Brynte och Erik. Från 36 km och in i mål växeldrog jag och ryssen med en norrman i släptåg, som ställde av oss med 500 meter kvar. Jag spurtslog dock ryssen, samt även en annan ryss som vi kommit ikapp. Jag har börjat lära mig att spurta, kul! Den ena av ryssarna blev 8:a på en världscuptävling för några år sedan, den andre blev 8:a i Jizerska i vintras. Som sagt, startfältet var bra. Jag blev 36:a (i resultatlistan står det felaktigt att ena ryssen var före mig). Tiden blev 1:50:51 vilket ger en snittfart på 26.09 km/h (2.18 min/km).

Bättre i Stockholm
I Sverigecupen sista helgen i juni på motsvarande bana var jag 3:a ca 5 min efter Robin Norum och Marcus Johansson, samt 7 min före damvinnaren Annika Löfström och 9 min före damtvåan Sandra Hansson. Igår var jag 7 min efter Johansson/Norum, samt 3 min före Sandra och 5 min före Löfström. Jag åkte nog ungefär 2 min bättre i Stockholm än Alliansloppet, men det är naturligtvis väldigt svårt att säga. Hur som helst känner jag mig ganska nöjd trots allt med gårdagen.

Anders Svanebo lånade min reservstav, men spetsen höll inte. Förlåt. Rullskidsholkar även på reservstavarna nästa gång.

Oscar Bergenholtz imponerade
Banketten på kvällen blev enligt säkra källor livad. Men Oscar Bergenholtz och jag åkte hem nästan direkt efter målgång, för att jag skulle gå på Olle Häggdahls svensexa. Oscar gjorde för övrigt en fantastiskt bra insats med en 90:e-plats på 2:00:37. Han tränar bara i snitt knappt 20 timmar i månaden, men det är till väldigt största delen den mest grennära träningen – rullskidor klassiskt.

Det var trevligt att prata alla man känner både före och efter loppet och återigen: JÄTTEKUL alla ni jag inte träffat tidigare som kommer fram och tackar för en bra blogg. Det värmer. Ursäkta att jag kan verka lite stressad ibland vid tävlingar, men ni betyder mycket!

FAQ
Varför åkte inte Tobias Westman? Han var seedad och vägrade att åka på Swenors låneskidor, eftersom det enligt honom själv hade varit kontraktsbrott mot Eagle Sport, som han har agenturen för i Sverige.
Varför bröt Anders Svanebo? Han bröt staven en gång, fick en ny stav (min reservstav faktiskt), men bröt spetsen på den. Jag hade inte bytt till rullskidstruga, skidtrugor metall är oftast inte lika hårda. Förlåt Anders.
Varför bröt Stansislav Rezac? Han bröt staven.
Varför åkte Rickard Bergengren och Z inte bättre? Z bröt stavspetsen i startbacken och Rickard bröt staven senare i loppet.
Varför åkte inte Jerry Ahrlin bättre? Han åkte med sin sambo Laila.
Varför var inte Adam Steen anmäld? Oklart.

Sist men inte minst: stort grattis till min kompis och klubbkompis Marcus ”snygge-Marcus” Johansson, som blev 6:a igår och vann hela svenska cupen i rullskidor. Du är så jävla grym!

Oscar Bergenholtz tränar grennära

Ulricehamns IF plus tysken Jens och göteborgaren Philip Askeroth, som kom hit i onsdags kväll. Philip är väldigt trevlig och kan det mesta om mesta. Han är förmodligen också västsveriges mest välklädde skidåkare. Från vänster: Maria Nordström, Marcus Johansson, Jens Eissbach, islänningarna Saevar och Brynjar, Emil Ekman, jag, Philip och Emelie Cedervärn.

Efter en lugn dag i torsdags blev det en tuff träningsdag igår. Först 2,5 h klassiskt på glaciären med A2 första timmen, sedan Pichlrace på klassiska 3:or på eftermiddagen.

Jag satte nytt rekord i detta backrace i söndags, men nu kapade jag tiden ytterligare, med 48 sekunder till 27.46 min. Marcus Johansson blev dock för svår. Jag hängde på i två minuter, sedan insåg jag att det inte skulle gå och lät han åka. Och som han åkte. Marcus stämplade in på 26.38 min, vilket är smått omänskligt. Men han har också haft en grym rullskidssäsong, med bland annat SM-guld, seger i svenska rullskidscupen och en 6:e-plats i Alliansloppet.

På det klassiska backracet i VM blev Marcus 4:a, efter att ha brutit en stav och åkt med en stav i en kilometer. Den tävlingen avgjordes på tävlingshjul, då marginalerna blir mindre än om man åker på treor. Med tanke på att man hade varit topp 10 på VM om man varit 1 min efter Marcus där så är jag minst sagt skitnöjd med min insats idag.

Mellan passen blev jag äntligen klar med ett stort projekt och firade med lite mitt-på-dagen-sömn. På kvällen fortsatte firandet med datafritt efter middagen.

Gårdagens träning
Förmiddag: 2,5 h klassiskt på glaciären, varav första timmen i A2-tempo (17,7 km/h på vallningsfria skidor i inte alltför snabb snö). Hela passet snitt 16.0 km/h.
Eftermiddag: Pichltest 27.46 min. Nytt pers med 48 s. 11 grader, klart väder. Åkte sedan i A2-tempo hela kabinvägen (36 min, ca 500 höjdmeter) med Marcus. Var fruktansvärt trött efter racet och hade glömt vätska. Såg inte klart och höll på att köra in i en häst som stod på vägen.

Hittills var det blivit 15:42 h denna veckan, så årshögsta på 17 h lär passeras idag.

Början av kvällen: Brink och Otto är IT-support

Det blev en trevlig middag hos Brinks far igår. Han hade precis skaffat Facebook, men hade råkat skapa två konton, så en stor del av kvällen ägnades åt att få rätt på Facebook-konto där mejladressen var den rätta och det skulle fungera på både padda och mobil. Ingen enkel match. Det gick sådär, men det var väldigt underhållande att bevittna.

Idag ska vi köra ett Vasaloppspass på 78 km stakning med fartinslag och sedan full gas sista timmen. Det blir på 2:or, eftersom det snart är dags för Alliansloppet. På Lager 157 SKI TEAMs Facebook-sida kan man gissa ”segraren” av passet och vinna min skidbok. Det är väldigt många som gissat (bl a Charlotte Kalla), kul att intresset för långloppsåkarna på sommaren är så stort! Deltar på passet gör Brink, Bysse, Otto, snygge-Marcus, Anders Svanebo, Tom Ankerstål och jag. Själv känner jag mig fortsatt rejält trött, trots att jag skippade gårdagens eftermiddagspass. Kul ska det bli hur som helst!

Slutet av kvällen: Svanebo har klivit in som IT-konsult

Rickard Bergengren, Marika Sundin, Per Löwendahl, Erik Wickström, Mattias ”Z” Carlzon. Vita handskar känns sommarfräscht! Sommarfräscht är för övrigt mitt nya favoritord.

Kampen i Vasalöparengrottan går vidare. Igår skrev jag mellan allt redaktörsjobb en artikeln på 9000 tecken och en på 6000 tecken. Det säger förmodligen inte så mycket, men det är i alla fall rejält smattrande på tangenterna.

Jag efter målgång i Alliansloppet 2013. Foto: Kjell-Erik Kristiansen, sweski.com. Jag kommer nog köra med Camelbak-linnét även i år, trots att vi har lagning från klubben. Det kan vara svårt att langa om det blir stora klungor.

Klockan 16.00-17.30 var det dock annat än datamaskinsarbete som gällde. Då ställde Per Löwendahl, Z, Rickard Bergengren, Marika Sundin och jag ut på en Alliansloppsøkt på Viared Classic Rollerski-banan. Efter order från mig körde vi 8 st 3 min-intervaller med 2 min vila, med två maxdrag på 15 stavtag i varje intervall. Flack terräng och klassiska tvåor.

Siktar på seger i Alliansloppet
Syftet var att få det lite tävlingslikt i intervallerna och det gick ganska bra. Ett bra pass! Jag har börjat köra med pulsklocka ibland nu igen efter många års paus (gör det egentligen bara vid pryltester av klockor) och det är rolig kuriosa. Nu snittade jag A3 på hälften av intervallerna (mer A2 i början) och maxade tio slag under maxpuls, vilket får räknas som bra på flack stakning på tvåor.

Varför den regerande svenska rullskidsmästarinnan Marika Sundin är i Borås och hängde med oss på ett rullskidspass kan man undra. Det får bli en cliffhanger. I vilket fall som helst sade hon att hon siktar på seger i Alliansloppet på lördag!

Resultat Alliansloppet 2014 finns här. Obs: preliminära. Det står att jag blev 34:a, men de har inte fått med Niklas Dyrhaug som blev strax före mig.

Min klubbkompis Marcus Johansson lyckades inte komma tillbaka efter stavbrottet, men han vann ändå den svenska rullskidscupen.

Det blev ett mycket lyckat Allianslopp för min del. Jag är nöjd med både placering, tid, resultat och hur jag kämpade. Det blev en preliminär 35:e-plats, 4.24 min bakom segrande Kjølstad efter 48 km. Förra året blev jag också 35:a, men då över 9 min efter täten. Nu körde jag 2 minuter snabbare än förra året, trots cirka 15 grader och lite regn jämfört med över 25 grader och sommarväder förra året. Det känns jätteroligt att prestera mycket bättre i år än tidigare.

Starten gick bra och jag kom iväg bra uppför första backen, som är den största på det 16 km långa varvet. Förra året fick jag slita rejält för att hänga med klungan en mil innan jag flög av. Igår hängde jag med ca 15 km utan att det var döjobbigt. Strax innan varvning skruvades dock tempot upp inför spurtpriset och då släppte jag några få sekunder. In i backen kom jag med rejäl puls och det blev en tuff stigning. Åkte lite med benen i år, men det blev nog bara totalt ca 20 tag stakning med frånskjut, ingen diagonal. Benen funkar ändå så dåligt när stått och stakat en halvtimme.

Min klubbkompis Maria Nordström vann lite oväntat. Årets Vasalopps-9:a verkar ha talang för långlopp.

Bra klunga

På krönet av backen var det precis att jag inte nådde klungan. Jørgen Aukland, jag och nån till kom i samma grupp och jagade, men det var precis att vi inte nådde fram. Sedan körde jag resten av loppet i en klunga med ca 4-6 personer, som skiftade lite grann. Jørgen Aukland var med hela tiden och de som var med ibland var Morten Eide Pedersen, Bill Impola, Robin Norum, Marcus Fredriksson, Niklas Dyrhaug m fl. För det mesta hjälptes de flesta åt, men ibland fick jag stå över förningar. Jag plockade nämligen ut det mesta som fanns idag. Jag tror aldrig någonsin jag har haft så hög snittpuls i ett långlopp: 88 procent av max. Från kilometer 15 var det stenhårt hela vägen, så då måste man vara nöjd.

När man läser resultatlistan kanske man hoppar till ibland, vilket ibland beror på stavbrott. Anledningen till att jag exempelvis var före Rikard Tynell och snygge-Marcus var pga stavbrott. Ahrlin bröt dock staven när han hade släppt. Fler som bröt staven/spetsen var Daniel Tynell, Jimmie Johnsson, Bill Impola, Jörgen Brink, John Kristian Dahl, Andreas Nygaard, Markus Ottosson, Tobias Westman m fl.

Daniel Tynell fick en bok om Polhem av oklar anledning

Vacker teamkörning

En av gårdagens häftigaste saker att se var när Ottosson (i vanlig ordning) bröt en stavspets. Då väntade hans teamkompis Fredrik Byström in honom, drog upp honom till klungan igen, för att sedan vägga. Ottosson är skyldig Bysse en lyxlunch! Kjølstad och Ottosson, som blev 1:a och 2:a, var för övrigt exakt min tippning i loppet. De är stakstarka pojkar. Ottosson har varit min stakförebild senaste två veckorna och det har givit effekt. I Delsborullen var jag 3.20 min efter på 18 km. Igår var jag 4.24 min efter på 48 km.

De elitseedade hade låneskidor från Skigo, som gick ganska likvärdigt sinsemellan och ungefär som mina Elpex-2:or. Alltså lite långsammare än trimmade ”snabb-2:or”. Det fanns skillnader på rull i fältet, men långt ifrån enorma. Lite tråkigt var att flera stänkskärmar ramlade av. Sådant ska inte hända med helt nya skidor. Dessutom drog vissa snett. Två av de jag prövade dagen innan var t o m svåra att åka på. Där finns förbättringspotential till nästa år. Och gärna 50 procent fler låneskidor. Men överlag otroligt rättvisa och trevliga tävlingar.

Från TV12:s sändning. Hittills var jag tyvärr bara sett att TV4 Play lagt ut de första 23 minuterna.

UIF:s service top notch

Efter loppet fick jag delta i TV12:s sändning där jag svarade på några frågor i studion. Jag hoppas det blir fler gånger!

Nu ska jag njuta av detta. Jag är bättre på snö än på rullskidor, så årets resultat i Alliansloppet var jag oerhört nöjd med!

Stort tack till Ulricehamns IF. Enormt bra dricka- och stavservice. Vi har faktiskt t o m bättre service än vissa proffslag. Det gjorde att jag inte behövde ta med mig egen vätska i år, vilket var skönt att slippa.

Hela Alliansloppshelgen var kanon. Mer om det senare.

Mitt max är 185, så jag hade alltså 88 procent av maxpuls i snitt i 1:48 h på rullskidor. Så mycket jag har nog aldrig tagit i under ett långlopp.

Totalstigning Alliansloppet med mera. Snitthastigheten blev 26.3 km/h.

Idag har vi kommit till Markus Ottosson i intervjuserien jag gjort med åkarna i långloppslaget Lager 157 SKI TEAM.

Markus Ottosson mot toppen i Ski Classics

Efter en andraplats i Alliansloppet i augusti spåddes Markus Ottosson en lysande långloppssäsong. Men istället för pallplaceringar i Ski Classics blev det häloperation. Nu är han på väg tillbaka.

Markus Ottosson. Foto: Lager 157 SKI TEAM.

Förra året slog – på sätt och vis – Markus ”Otto” Ottosson igenom som långloppsåkare. Utan att åka en enda tävling på snö. Från Lager 157 SKI TEAMs träningsläger kom flertalet rapporter från den tidigare världscupsprinterns ursinniga staktempo på de hårda passen. Eller som Jörgen Brink skämtsamt sade vid en utvärdering efter ett läger: ”På minussidan lär ’Otto’ nämna den dåliga konkurrensen.”

I augusti när det blev dags för Alliansloppet visade Otto att han kunde leverera även i skarpt läge. Det blev en 2:a-plats för den ödmjuke och blygsamma norrlänningen efter en spurtstrid mot större delen av världseliten i långlopp.

Men redan då var inte allt som det skulle.

– Jag fick ont i hälen 2013. En djup slemsäck bakom hälsenan gjorde ont och var irriterad. Det blev som en kronisk inflammation som inte gick tillbaka. Och kortisonsprutan jag fick hjälpte inte. Kanske jag borde ha lyssnat lite mer på kroppen i första skedet.

Tog bort slemsäcken
Markus Ottosson, som är brorson till den fyrfaldiga Vasaloppssegraren Jan Ottosson, opererades veckan efter Vasaloppet 2014. Man skrapade bort inflammatoriska områden och tog bort slemsäcken, som sedan normalt växer tillbaks ganska snabbt.

– Jag kunde skejta redan efter knappt två månader. Sedan provade jag att successivt öka belastningen, men det började göra ont. Jag gick på kontroller en gång i månaden, men man hittade inga fel och det var även svårt för mig att exakt definiera och lokalisera smärtan. Huvudaktiviteterna under sommaren och hösten var att staka och cykla.

Markus Ottosson efter sin överlägsna seger i Delsborullen 2014. Foto: Erik Wickström.

Till slut gick det inte längre. Ett tufft Båstadläger med teamet i slutet av oktober gav en bristning i hälsenan och den 2 december gick hälsenan funktionellt av, när Otto klev av cykeln och snubblade.

– Den gick inte av och rullade upp sig på benet, som man hör historier om. Men ett par dagar efteråt kunde man vid ultraljud konstatera att den var helt av.

Sitski och stakmaskin
Operationen en vecka senare gick bra och efter två veckor i gips och sju veckor i belastningsbar ortos var varken den fysiska och mentala formen på topp. Tre veckor med sitski-träning och många stakpass gjorde att Otto hoppades in det sista på att köra någon tävling under vintern, men det gick inte.

– Det dröjde länge efter operation innan jag ens kunde gå, så jag kom på skidor ganska sent. Jag trodde faktiskt rehabilitering skulle gå snabbare. Formen har varit okej, men jag är ännu inte helt tillbaks. Jag saknar de riktigt långa och hårda passen.

Även om Markus satsar på stakning har han så smått börjat jogga och köra rullskidor med frånskjut.

– Jag ska försöka träna allsidigt och inte förivra mig. Jag kommer också hålla igen lite med de allra tuffaste intervallerna. För att hålla uppe motivationen tror jag det kan vara bra att ha ytterligare en mental växel på hösten, som en buffert.

Markus Ottosson

Född: 17 aug 1986, uppvuxen Skellefteå
Bor: Umeå
Yrke: Skidåkare och student
Utbildning: Kandidatexamen i biomedicin. Pluggar heltid mot master fram till sommaren, sedan istället skidor på heltid.
Familj: Flickvän
Team: Lager 157 SKI TEAM
Träningsdos: Ungefär 700 timmar vanligtvis, blev lite mindre förra året på grund av hälskadan.
Maximal syreupptagningsförmåga: Uppåt 80 ml/kg/min som bäst. 76 på stakning.
Meriter: 26:a världscupsprint skejt Düsseldorf 2010. 4:a sprint-SM skejt 2006. 9:a SM 15 km klassiskt 2011. 9:a SM 15 km skejt 2012. 2:a Alliansloppet 2014.
Styrka som skidåkare: Kombination av snabbhet och bra kondition
Svaghet som skidåkare: Uthålligheten
Mål Ski Classics 2015/2016: Vill vara med i toppen och slåss om pallplaceringar. ”På sikt vill jag vinna Vasaloppet, annars hade jag nog inte hållit på med skidåkning längre.”
Drömföre på Vasaloppet: Hårda spår och snabbt före
Det gör jag tio år: Förmodligen inte skidåkare. Ute i yrkeslivet på ett eller annat sätt.
Sociala medier: www.lager157skiteam.com och m_ottosson på Instagram

Rickard Bergengren, Z, Per Löwendahl och jag. ”Träningstempodräkt” är ett klart underskattat plagg! Foto: En kille som hette Mikael med Rickards kamera. Jag är ingen hejare på att fota på pass, eftersom jag sällan har med telefonen. Där har jag mycket att lära av bloggkollegorna Adam Steen och Henrik Öijer.

Trots att jag bor i samma stad som elitledsåkarna Mattias ”Z” Carlzon och Rickard Bergengren, och trots att vi pratar i telefon flera gånger i veckan, så tränar vi sällan ihop. Det beror främst på att de jobbar på vanliga tider och att jag helst inte vill lämna hemmet mellan middagstid (17.30) och tills det att barnen sover. 16.15-17.30 tycker jag däremot är en bra tid att träna, och det bland annat därför min mest frekventa träningskompis på rullskidor är Per Löwendahl (178:a i årets Vasaloppet), som jobbar i Borås och bor i Göteborg.

Per och jag brukar köra i Tullenbacken en gång i veckan på hösten, där han vanligtvis är 5-10 s snabbare än mig då han kör trad på 3:or och jag stakar på 4:or. Perfekt sparring! Förra veckan var för övrigt även Martin Damm och Simon Larsson med, så det var riktigt trevligt! Då var det bra förhållanden så jag sänkte mitt snittpers ganska rejält, från 3.09 min till 3.05 min på 8 st.

Impulser i intervallerna
Men denna vecka är det 2:or som gäller, med tanke på Alliansloppet 22 augusti. Och äntligen skulle jag även få träna med Rickard och Z! Rickard fick sticka lite tidigare från jobbet och jag fick kalla in min fantastiska mor, eftersom jag inte skulle komma hem innan Ida skulle på styrelsemöte för dagis. Vad gör man inte för ett intervallpass på 2:or!

Vi körde 10 st 3 min med 2 min vila, där de sista fem innehöll 2 st impulser på 15 stavtag (ca 10 s). Jag körde en del impulser i intervaller förra hösten och upplevde det mycket positivt.

Eftersom Rickard och Z både tränat mer än de brukar i sommar och visat fin form var jag lite orolig inför passet. Apropå orolig så hade Z haft ångest i flera dagar och Rickard hade tryckt i sig diffusa kosttillskott hela dagen. Det var helt enkelt ett jäkligt haussat pass!

Bytte skidor flera gånger
Rullskidsuppställningen var:
Erik: Elpex-2:or, exakt de hjulen jag blev 3:a på i Stockholmski 2013
Per: Elpex rosa PU-2:or som precis blivit godkända för Alliansloppet
Z: Skigo-2:or årsmodell 2013
Rickard: Skigo-2:or årsmodel 2012

På de första två intervallerna drog Rickard så hårt att jag hade svårt att ta längre förningar. Per och Z flög av. Då tänkte jag ”fan också”. Men Z såg till att Rickard och jag bytte skidor och då ställde jag av honom tämligen enkelt. En härlig lättnadskänsla! Rickard hade nog också kört lite väl hårt på de två första.

Alla tio intervallerna. Den snabbaste gick i 29.9 km/h i snitt, men 10 m nedför. Snitthastigheterna berodde också på vilka skidor jag hade, jag bytte flera gånger. Jag körde utan pulsklocka, men flåsade ordentligt.

Sedan bytte jag till Pers PU-2:or. Jag fick jag det svettigare, men lyckades ändå hänga med Rickard. På sista, som gick mest uppför, lyckades jag t o m skicka av honom. Jag bytte skidor flera gånger så det var ganska enkelt att avgöra vilka som gick bäst, även om tendensen även var att det gick bättre för mig ju längre in i passet vi kom.

Sammantaget lyckades jag klart bäst i gänget på passet, vilket inte var en självklarhet innan. Per var lite efter Z och Rickard, förutom på sista där han utmanade bra. Vem som gick ”segrande” i kampen mellan Z och Rickard låter jag vara osagt, det var inte helt givet med tanke på skidbyten mm.

Ordningen på hur skidorna rullade var som sagt ganska enkel av avgöra. Bäst rullade Rickards Skigo:or från 2012 (erkänt snabba 2:or som många elitåkare använder), sedan mina Elpex-2:or och sedan PU-2:orna. Z:s skidor rullade ungefär som mina Elpex-2:or, men vi gjorde inget exakt test där.

26,6 km/h i totalsnitt
Det var otroligt givande och roligt att köra ihop på det här sättet. Det var fruktansvärt jobbigt, trots att vi körde på 2:or och i blandad, småkuperad terräng på Segloravägen. Det kändes kanonbra för mig på passet och det kändes som jag fick ut oväntat mycket i plattstakningen, så det var ett trevlig besked inför Alliansloppet!

Totalt sett steg intervallerna 35 höjdmeter mer än de ”sjönk” (försökte åka mer ner än upp i vilan). Totalstigningen på 10 st intervaller var 85 m. Start och mål och ungefär samma ställe, så vinden jämnade nog ut sig. Snitthastigheterna blev 26.2-27.9-25.5-26.9-26.2-27.6-28.4-24.4 km/h. Totalsnitt 26,6 km/h, att jämföra med 26,3 km/h jag hade i Alliansloppet förra året (längre sträcka, andra hjul, klunga, annan bana etc, så egentligen ganska irrelevant jämförelse).

Med en mor som är hudläkare kör man ju inte bar über i solen så ofta. Särskilt inte om man måste hamna på bild som välsvarvade Daniel ”Traddarn” Abrahamsson, längst till vänster.

För andra veckan i rad blev ”Per Löwendahls och mitt” intervallpass välbesökt. Kl 16.30 på onsdagar vid Shell i Viared kanske blir standard i höst. Dock på 3:or eller 4:or framöver, och inte nästa vecka för då kan jag inte. Men sen!

Idag körde vi 5 st 3 min-intervaller med 2 min vila och Rickard Bergengren hade laddat för  passet hela veckan. Han hade tonvis med ”overskudd”, var heltaggad och snackade om ”Slakten i Viared” redan på uppvärmningen. Och på första intervallen kom han som skjuten ur en kanon. Daniel ”Traddarn” Abrahamsson tog rygg, men jag tyckte det gick för snabbt. När Rickard släppte upp Traddarn gick det lite långsammare, så jag lyckades vara med de båda när 3 min hade gått. Vi hade lucka ner till Löwendahl och Z.

Andra och tredje intervallen var Rickard lika glödhet och låg solo ett par minuter innan vi kom ikapp. På fjärde hade han mattats av lite, men tog fortfarande hårdast och längst förningar. Sista intervallen gick uppför, så då kunde jag skicka av honom med ett väl avvägt ryck. Då lyckades dock Traddarn hänga med som gubben i lådan och det var precis att jag tryckte till honom i spurten på krönet.

Sammantaget hängde jag med Rickard på de fyra första och var t o m före på sista, men han var klart starkast idag. Visserligen hade han aningen snabbare 2:or och jag höll igen ett par procent med tanke på Alliansloppet på lördag, men hade det varit race idag hade nog Rickard blivit en svår nöt att knäcka.

Vinn startplats i nästa års Allianslopp
I november förra skrev jag för första gången om appen RaceONE där man kan följa deltagare live i lopp och nu har de släppt appen och börjar direkt med en tävling under Alliansloppet. Kul initiativ tycker jag som gillar nyheter i vår underbara sport. Här är grundaren Marlene Sjöbergs (tidigare allsvensk fotbollsspelare och sambo till min tidigare adept Johan Kanto) egna ord:

”RaceONE är appen där du som deltagare har möjlighet att låta familj och vänner följa dig LIVE under loppet och se vart du är i en karta, se hastighet, förväntade måltider och splittider etc. Nu har du chansen att vinna en startplats i nästa års Allianslopp genom att vara en av fem deltagarna som har flest som följer dig live i appen.

Appen är gratis och finns för iPhone och Android och det du behöver göra är att ladda ned appen, anmäla dig på loppet och sen är det bara att sprida till vänner och bekanta att de skall följa dig. Appen kommer själv att sköta start och målgång automatiskt, men det är viktigt att du kommer ihåg att max en timma innan loppet aktivera gps-trackingen i appen. Detta gör du genom att starta appen och GÅ IN PÅ LOPPET – sen är det bara att minimera appen/låsa mobilen och fokusera på loppet. Lycka till!

Jag vet inte om det faller inom lagens ramar, nu finns i alla fall hela Alliansloppet här på YouTube. Det är Rickard Bergengren som har lagt upp det. Leder man världens största rullskidstävling i 2 minuter får man väl göra som man vill.

Jag har själv inte sett loppet, men hoppas kunna göra det någon gång under veckan.

Starten av Alliansloppet 2014. Foto: Magnus Östh.

En helt vanlig bild från flygplatsen i Barcelona

Då var lägret igång. Jag kom sent igår och transfern i Barcelona var tight. Som jag misstänkte så hann inte bagaget med. STORT tack till Magnus ”Ölme” Eriksson som var på ön fram till idag och lånade ut rullskidsutrustning: ett par alldeles för stora skidskor, Skigo-3:or (verkar rulla ungefär samma eller någon promille snabbare än Elpex-3:or) och stavar i lagom längd. Och tack till Kalle Grävling som lånade ut korta tights och handskar. Hjälmen hade jag i handbagaget och tröja behövdes inte. Cola blev sportdryck och Snickers blev barer.

Mallorca största stigning
Passet idag var att staka uppför ”Piggen” (Puig Major) så fort som möjligt. Det är den största stigningen på Mallorca. Inte lika brant och inte lika vacker som ”Kobran” (Sa Calobra), men väl 815 höjdmeter på 14,4 km. Starten var inte vid ”passskylten” utan istället i rondellen ca 50 eller 100 m tidigare och mål var precis innan tunneln, i fall ni vill testa.

Jag hade tiden 1:04:15, snittfart 13,4 km/h. Tyvärr får jag inte säga hur det gick för de andra. Jag förstår att det finns ett stort intresse att veta hur det gick för Johan Olsson och jag vet exakt vilket tid och placering han fick, men Magnar Dalen vill inte att jag kommunicerar det så det ska jag inte göra.

31 s från pers förra veckan
11 minuter hängde jag med storåkarna i alla fall. Men jag kände ganska tidigt att jag inte hade dagen. Eller rättare sagt, att mitt träningstillstånd inte är speciellt bra. Överkroppen orkar inte riktigt trycka på och jag hade nog relativt låg medelpuls. Med tanke på att de andra hade betydligt trögare nya Swix-3:or borde jag hänga med betydligt längre, särskilt eftersom lång uppförsstakning är lite av min paradgren.

Träningen har inte gått så bra efter Alliansloppet och på bara en månad känner jag att jag tappat mycket. Jag körde förresten ett 5000 m-test på SkiErgen förra veckan och var med 17.55 min på nya maskinen 31 s från pers. Det är mycket, det vet alla som kör SkiErg regelbundet. Det går att tappa en del på en månad, men det går också att ta igen det ganska snabbt!

Snart blir det nya, hårda och trevliga pass med bröderna Aukland och de andra. Det är varmt och skönt här och ikväll kommer kanske väskorna.

Jerry Ahlrin med sitt blå Suunto-pulsband och Magnus Larsson (chaufför för dagen, jättetack för det) från Alliansloppet på toppen vid Puig Major-stigningen

Målgång Alliansloppet 2015. Bilden har även varit med i nyhetsbrev från Alliansloppet, trevligt! Foto: Joachim Nywall, www.joachimnywall.se.

Det är ju inte direkt en nyhet som får Sverige att stå stilla, men igår kom jag på att jag glömt nämna att jag för första gången sedan 2012 inte kommer att åka Alliansloppet i år.

Starten av Alliansloppet 2014

Alliansloppet är världens största rullskidstävling och mäter 48 km på 2:or. Jag tycker Magnus Larsson och co gör ett fantastiskt jobb för att skapa den folkfest de gör uppe i Trollhättan. Det var med mycket motstånd jag ringde upp Magnus i förra veckan och berättade att jag inte skulle åka.

Anledningarna är flera. Först och främst för att det bara är en vecka efter Ultravasan. Jag tömmer mig rejält både fysiskt och mentalt efter långlopp som varit ett stort mål för mig i flera månader. Det finns liksom inte energi att ge sig på en ny utmaning bara en vecka efteråt. Sedan är tyvärr fortfarande min ländrygg inte helt bra sedan tempocyklingen i våras. Det funkar, men 48 km max på lättrullat skulle inte vara så populärt för ryggen.

2014 blev jag intervjuad i TV12:s sändning efteråt, dock ej för att jag åkte pangbra. Men ändå!

Fyra lopp hittills
Sedan finns det också vissa logistiska utmaningar. Dels har vi lovat att vara barnvakt åt syrran på lördagen och Ida ska bort på en grej, så jag behöver vara hemma. Och jag vill också vara hemma en extra lördag om jag kan, eftersom hösten alltid innebär en hel del jobbresor på helgerna.

Det kommer fler Allianslopp och jag kommer tillbaka till Trollhättan. Lycka till alla ni som ska åka! Här är mina tidigare resultat med länk till the stories:

• 2015: 24:a
• 2014: 35:a
• 2013: 36:a
• 2010: 33:a (tävlingshjul, 56 km)

Robert Malmgren betraktar kossarna som lite oväntat befann sig på landsvägen när vi kom till Bredared idag

• Jag stakade precis knappt 2 timmar på Elpex-3:or med Robert Malmgren på relativt kuperade vägar i Bredared/Sandhults-trakten. Satan i gatan vad Robban är stark. Jag snittade 75 procent av maxpuls, peakade på 91 procent och hade totalt 35 min över 80 procent. Alltså, jag tog i ganska rejält. Snittet blev 20,5 km/h. Men ändå åkte han och pissade på mig. Så fort han tryckte på kunde jag inte följa. Jag väljer att tro att det är han som är stark, även om det finns risk för att det var jag som var klen. Det var det första lite hårdare passet sedan Ultravasan i lördags och jag tror jag behöver några dagar till med återhämtning. Sedan är nog inte heller min rullskidsform helt hundra.
• I morse skrev jag en ”inför-artikel” om Alliansloppet på Visma Ski Classics hemsida. Den finns att läsa här. Lycka till alla ni som ska åka i morgon!
• Nyligen blev jag inbjuden att åka Danska mästerskapen på rullskidor. Jag har länge velat göra det, men blev tvungen att tacka nej pga ledar-/instruktörsjobb på ett CCC1000-läger den helgen. Men någon gång vill jag komma till Danmark och tävla. Är du sugen så finns det ett 45 km-lopp på 2:or som är seedningsgrundande till Vasaloppet (upp till led 2) i Holte 18 september. Se svensk inbjudan här.

Jag blir alldeles rosig om kinderna varje gång jag träffar Simon Andersson och han berättar att han gillar att läsa mina race reports på bloggen. Simon Andersson har inte bara blivit 26:a i totalen i Tour de Ski samt tagit individuell SM-medalj. Han var även ett SM-brons i stafett med självaste Adam Steen på startsträckan, vilket känns obeskrivligt stort! Därför får Simon det översta bilden här.

Nils van der Poel körde ett varv (16 km) klassiskt på ca 1 timme. Annars tränar han inte rullskidor.

Simon Magnusson mitt inne i sin 13 km-förning. Riktigt stakstark kille. Alliansloppet 2021. Foto: Trollhättan Action Week.

Slangbältet från Coxa och kardborre från Biltema funkade kanon

Rullskid-Patrik från rullskidcenter.se fick komma upp med sina Swenor-3:or som låneskidor då den andra leverantörens skidor krånglade

Till vänster står den människa som var min favoritperson i lördags, nämligen Fredrik Ousbäcks pappa som gav mig en stav i starten.

Kändistät bild i Trollhättan

Resultat Alliansloppet 2021 finns här. Jag kom 59:a på tiden 2:00:27, vilket var 8.36 efter segrande Max Novak.

Min klunga ut på tredje varvet. Alliansloppet 2021. Foto: Trollhättan Action Week

Alliansloppets 48 km-klass hade två starter i år. En kl 08.00 för ”motionärer” och en kl 11.45 för ”elit”. Jag fick den äran att starta med elit, med nummer 73. Det reflekterade ungefär seedningen.

Det fanns dock undantag, t ex Petter Northugs nummer 4 som var lite för lågt nummer för honom. Men det hade jag nog också gjort som arrangör. Bra TV när han och Halfvarsson småsnackade sida vid sida längst fram i starten och den lilla ändringen skapar ju ingen orättvis tävling.

Revanschsugen
Topprullen förra helgen var en rejäl käftsmäll för mig. Resultatmässigt struntar jag nog mer än de flesta i resultat från andra lopp än de jag verkligen vill åka bra i. Jag oroar mig oerhört lite över att få däng av åkare jag bör vara långt före på vintern. Men Topprullen var ändå en viss törn för självförtroendet. Fast ännu mer en spark i ändan att lägga i en högre växel.

Jag längst till höger. Alliansloppet 2021. Foto: Trollhättan Action Week

Jag har inte tränat lika mycket som förra året (då jag ökade från typ 325 till 450 timmar per år och fick ett ordentligt lyft), men jag har tränat helt okej sett till mängd för att vara mig.

Jag insåg dock efter Topprullen att mina riktigt högintensiva pass har blivit för få i år. Jag var inte van vid så hög puls. Så i onsdags körde jag ett riktigt hårt intervallpass på rullskidor där jag fick upp flåset fint och hade bra fart. Det gjorde mig peppad inför Alliansloppet. Och även nu efter Alliansloppet ska jag se till att öka inslaget av mer högintensiv träning.

Femte gången
Jag har åkt Alliansloppet flera gånger tidigare:

2010 (ca 35-40). Då var loppet 56 km och gick på fria klassiska hjul.
2014 (36:a)
2014 (35:a)
2015 (24:a)

3:or från Swenor från Rullskidcenter som låneskidor. Andra långloppet i Sverige efter Båstad-Mölle som har det tror jag.

2016 och 2019 sprang jag Ultravasan som krockade och jag har heller inte varit så sugen på rullskidlopp senaste åren. Men nu är suget tillbaka. Kul att träffa skidkompisar och adepter på loppen. Även om den riktiga feststämningen inte fanns pga restriktioner var det riktigt kul att känna på stämningen före, under och efter loppet. Tack till alla som bidrog till det.

Bröt spetsen i starten
Starten gick och mitt led (vi stod uppradade i fyra led som om det fanns skidspår) gick långsamt. Det fanns en lucka till vänster. Men den var inte så stor. Jag tittade för dåligt och åkaren bakom mig körde på min stavspets som gick av. Efter 10 meter. Halva holken försvann.

Jag förvånas då riktiga elitåkare ofta brytar spetsar och handremmar på rullskidlopp. Jag anser att de inte tittar igenom utrustningen tillräckligt noga samt väljer fel varumärken på spetsarna (där lär man ju inte behöva vara så sponsorbunden). Man ska inte bryta spetsen genom att bara ”staka av den”. Nu blev min spets påkörd, så jag får försvara mig med att det är en viss skillnad.

Det hela var mitt fel och det var klantigt. Mest glad var jag att Ragnar Hellsvik, som det visade sig vara, klarade sig fint. I botten av backen diagonalade jag (svårt att staka med bara en stavspets) och letade efter folk med stavar. Jag själv hade ingen medhjälpare på plats. Någon utländsk åkare nekade mig en stav, men efter kanske 100-200 meter fick jag en stav av Fredrik Ousbäcks pappa. Jag har bara kollat lite grann på TV-sändningen som finns kostnadsfritt om man har konto på TV 4 Play, men mitt stavbrott syns inte så tydligt där.

Det är nog här klungan spricker ut på andra varvet. Alliansloppet 2021. Foto: Trollhättan Action Week

Fredrik åker för Skövde och under hela min ”karriär” upplever jag att vi Götalänningar håller ihop. Det blir någon slags lös och oklar – men fin och bra – sammanhållning.

Det var en vänsterstav med Madshusremmar. Skigo-staven var typ 2 cm för kort, så det var ju så gott som perfekt. Jag insåg att jag kommer åka hela loppet med den. Det sved rejält efteråt när jag fick reda på att Fredrik själv hade haft sönder sin vänsterstav och hans pappa stod tomhänt, men tydligen hade det ändå inte riktigt räddat sitt lopp.

Hängde med i ett varv
Lyckligtvis – och oväntat – går klungan inte så fort i första långa uppförsbacken så jag lyckas precis hänga med i bakänden. Klungan är på kanske 60-70 personer. Efter 1,5 km är jag helt inne i loppet. Skönt. Jag vet hur mycket lättare det går i en stor klunga än att jaga solo.

Max njuter av segern sötma

Jag sitter med i ett varv av tre, alltså 16 km. Efter ca 7 km åker jag sida vid sida med Northug, tillsammans med Per Elofsson en av mina få förebilder inom skidåkning. Jag säger att jag tycker det är kul att han tävlar igen och betyder mycket för sporten. Han tittar upp och tackar och ser uppriktigt glad ut över orden.

Bra klungkörning
Vid varvning trissar farten upp inför spurtpriset och jag flyger av. Men det gör också en del andra, så även härifrån får jag en riktigt bra resa.

En norrman (nr 67 tror jag) styr upp ett lagtempo, precis som jag brukar göra i liknande situationer. Han ropar om korta förningar etc, men blir inte lika frustrerad som mig när det inte funkar. Men det funkar faktiskt bra. Jag orkar inte ta förningar hela tiden då första varvet var ganska tufft för mig, men jag hjälper ändå till en del.

Jonathan Hedbys låg före tätklungan ett tag på första varvet, men flög sedan av efter ett varv och hamnade i någon klunga bakom mig.

Farten är perfekt och vi växer successivt från ca 5 till ca 10 i klungan. Kanske någon som kom ikapp, men främst är det vi som plockar folk.

Efter typ halva andra varvet går Simon Magnusson upp i tät och tar en riktig skidåkarförning på typ 13 km. Satan i gatan vad stark den killen är. Åtminstone på platten.

I uppförsbacken på tredje varvet sticker Markus Jönsson och Tom Fahlén iväg och kör duo några kilometer medan vi övriga stannar bakom Simons fina ryggtavla och snart är vi ikapp.

Simon stakar f ö överallt. Jag själv använder benen en del, men mindre än Topprullen. Det är egentligen bara i första backen benen behövs, men det är bra att underhålla dem lite grann då och då hela varvet.

Flyger av på slutet
Sista kilometerna in mot mål har jag det tufft. Jag ligger näst sist i klungan (jag tror även en eller ett par andra flyger av) och bakom mig har jag Ragnar Hellsvik. Första gången jag träffade Ragnar var på Topprullen helgen innan då han slog mig.

Baptiste Noel kom fram och presenterade sig. Kul! Vi har läst en del om varandra men aldrig träffast. Baptiste är en skidåkande fransman som sökte sig till Sverige och jobbar nu sedan flera år med Alliansloppet Action Week. Han verkar göra det riktigt bra!

Ragnar känns som en rullskidspecialist. Jag har aldrig haft någon bakom mig som ligger så nära. Det kan inte varit mer än 5 cm. Han göt det snyggt och inte det minsta oschysst, men jag blir ändå smått rädd de få gångerna jag har tid och ork att vända mig om. Det känns som det står en björn på baktassarna precis bakom mig.

Med ca 1 km kvar går snöret. Jag orkar inte längre. Släpper klungan och kör själv in i mål.

Nöjd
Sammanfattningsvis var detta en skön revansch från Topprullen. Jag slog fem av dem som slog mig ganska överlägset i Topprullen och jag kunde hantera hårdkörningen bättre.

Jag hade också mycket stolpe in med perfekt fart i klungan.

Det jag inte var nöjd med var uppförsbackarna. Alliansloppet har startbacken samt Miobacken på varje varv. Egentligen ganska små backar, ca 35 respektive 30 höjdmeter, men det räckte för att jag skulle behöva slita där. Vanligtvis är uppförsbackarna min styrka, men nu var det tvärtom. Något att fundera på.

Tack Alliansloppet och alla andra för en fin tävling!

Data enligt Polar Vantage V
Tid: 2:00:36
Sträcka: 47,70 km
Snittfart: 23,7 km/h (23,9 km/h i snitt om man räknar officiell sträcka och tid)
Totalstigning: 345 meter
Totaldrop: 355 meter
Snittpuls: 157 (tre slag högre än Topprullen)
Maxpuls: 176 (eventuellt ett felvärde)
Rullskidor: Swenor-3:or låneskidor. De rullade bra tycker jag.

Hela passet på Polar finns här.
Hela passet på Strava finns här.

Mikael Mattsson, idrottsfysiolog och medgrundare av Svexa, i Lagom Kondition

Veckans avsnitt av podcasten Lagom Kondition med idrottsfysiologen Mikael Mattsson har både varit populärt och uppskattat. Kul! Så här har de senaste avsnitten sett ut:

• 174. Rullskidor – träning, tävling, utrustning. Allt du kanske inte redan viste om rullskidor men hade glömt att fråga om.
• 175. Fjällöpning med Jennifer Asp. Tips för dig som ska springa i fjällen. Oavsett om du planerar det eller ej ska du lyssna på detta. Härlig människa!
• 176. Niklas fjälläventyr och racereport Alliansloppet. Niklas sprang tre dagar i Jämtlandsfjällen och Erik åkte Alliansloppet.
• 177. Träning på rött med Mikael Mattsson. Vad är egentligen poängen med att träna högintensivt, typ intervallpass. Mikael Mattsson reder ut begreppen och vi gissar att det inte finns någon annan som gör det bättre.

Tack till avsnittens sponsorer

• Rullskidcenter.se (längdskiddagar 23-24 september)
• Värnamorullen (seedningslopp och Visma Ski Classics Challenger som kördes 4 september)
• Smartfish (15 procent rabatt på första köpet av återhämtningsdryck med koden ”Lagom”).
• Kläppen (löparhelg 8-10 okt)

Följ Lagom Kondition
Facebook
Instagram
Pod på iTunes
Pod på Spotify
Lagom pods hemsida
Lagom pods patreonsida

Målgång Alliansloppet 2015. Foto: Joachim Nywall.

Team Lagom Kondition leder startlistan! I dagsläget är vår podcast det lag med flest antal anmälda. Häng på du också och var med och slå proffslagen!

1. World Classic Tour är en rullskidcup för eliten, där bland annat vår podpartner Alliansloppet ingår.
2. Det finns elitlag på touren likt Ski Classics.
3. 9-17 juli körs ”World Rollerski Week”, som är en virtuell tävling som går ut på att samla mil på rullskidor.
4. I denna virtuella tävling anmäler du dig till ett av elitlagen och samlar mil åt dem.
5. ”Team Lagom Kondition” är katten bland hermelinerna. Vi vill vinna skiten, alltså slå proffsen.
6. Det du behöver göra är att anmäla dig till denna virtuella tävling för oss.
   ANMÄL DIG HÄR
   Du rapporterar antal kilometer manuellt i RaceID i slutet av veckan.
7. Det kostar 30 euro varav 10 euro går till teamet. Den delen som går till oss kommer vi att skänka till Hjärtebarnsfonden.
8. Du får alltså motivation till en sjuhelvetes bra träningsvecka och dessutom chansen att vara med och slå världen bästa långloppslag. Anmäl dig nu!

Alliansloppet 2022

Resultat Alliansloppet 2022 herrar elit 48 km

Resultat Alliansloppet 2022 herrar elit 48 km

Alliansloppet blev första mässan i Wickström Coachings historia. Erik Thiberg och jag tyckte det var stort.

Wickström Coachings tält på Alliansloppets mässa

Emma Ribom, segare Alliansloppet 48 km 2022.

Calle Halfvarsson, segare Alliansloppet 48 km 2022.

Motionsloppet Alliansloppet 48 km 2022 (på 2:or). Starten på Oscarsbron i Trollhättan.

Fyra åkare med Madshusanknytning. Alvar Myhlback, jag, Petter Soleng Skinstad och Bryan Cook. Kul att se Bryan igen. Han tävlade för NMU (Northern Michigan University) och vi tävlade mot varandra (och var ganska jämna) när jag pluggade i Alaska 2002-2006.

Crelle Ekstrand är inte bara en superb fotograf, han hade även 6:e bästa tid i Alliansloppets motionsklass. Johan Österlund är den adept som tränar överlägset mest i coachingen. Han cyklade upp till Trollhättan från Borås för att peppa och hjälpa till. Sedan cyklade han hem. Han går mot 900-1000 träningstimmar 2022, vilket är en enorm ökning från fjolårets ca 600 timmar. Redan innan han slukades upp av Nils van der Poel-inspirationen tog han sig på tre år från nybörjare till led 1-åkare.

Familjen Lillevars aka den fantastiska langningsfamiljen.

Adept Kristian från Norge. Det är många adepter från andra länder. Finland är annars klart störst om man bortser från Sverige.

Resultat Alliansloppet herrar 48 km 27 aug 2022 finns här. Jag blev 79:a på tiden 1:57:22, vilket var 8.54 min efter segrande Calle Halfvarsson som vann på 1:48:28.

Simon Andersson följer med på bloggen, det känns stort. Han var med hela vägen in och slutade 25:a i spurten.

Årets Alliansloppet var mitt 6:e i ordningen. Men det var min första mässa, om man bortser då jag stått i andras montrar.

Erik Thiberg och bestämde oss för att åka dit för att träffa adepter i Wickström Coaching. Främst för att langa i motionsloppet med start kl 08.00 och ”elitloppet” med start kl 11.45/11.55 samt att ha en samlingspunkt.

Det slutade med att vi stod i mässområdet med ett tält, vepor, flyers, iPad med presentationsfilm, puff för tävlingen om att bli ”Vasamotionär” samt en skål med Dumle. Det kändes faktiskt lite stort att göra sin första mässa, även om vårt klara huvudsyfte var att hjälpa och möta befintliga adepter.

Wickström Coaching-mingel

Sov i Trollhättan
Eftersom jag också skulle vara med och langa på motionsloppet så hade det blivit en tidig start om vi kört från Borås. Därför sov vi i Thibergs husvagn ganska nära starten.

Jag har sovit mycket i tält (sommar som vinter) och små campingstugor, men detta kan ha varit min första natt i en husbil/husvagn.

Jämnt rull
Jag är van vid att inte ha fullt fokus på mitt eget race före lopp, så även om jag sov ganska lite och var igång hela morgonen så tror jag inte att det påverkade min insats i någon riktning. Jag värmde upp i god tid och kände att jag mentalt var i ”race mode” sista halvtimmen före start.

Man fick testa sina rullskidor före start för att se till att de gick rakt. Mina drog något snett, men det blev lite bättre efter ett ”ingrepp” med ett verktyg. Något år har man fått testa en massa olika rullskidor, men jag tycker det här systemet med att man blir tilldelad ett par är bättre. Det kändes som att alla jag åkte med rullade lika bra hela loppet.

Målbild Alliansloppet 48 km elit

Kul med elitkänning
Starten gick och det var ingen tokrusning. Jag kom upp på toppen i en hyfsad position. Ganska långt bak i klungan, men jag slapp köra på max för att hänga med.

Min armbågar är inte så vassa, så jag halkade bak en del i klungan. Men sedan vid något tillfällen gick klungan där just jag körde lite snabbare och jag var ibland lite längre fram. Kände mig ibland som kula i ett flipperspel, där det ibland studsar sin egen väg. Kanske plats 30 (av kanske 80-100 st?) om jag minns rätt. Jag körde bl a stundtals jämte Calle Halfvarsson och Petter Northug.

Även om jag tävlat länge, jobbat med skidåkningen länge och tränat med många ”skidkändisar” så tycker jag ändå det är häftigt att ligga i samma klunga som de bästa.

Joachim Traane från Danmark var strax före mig i år. Förra året var det omvänt. Det svider att få stryk av danskar, det är bara att erkänna.

Alliansloppet är för mig på många sett förutsägbart. Jag hänger med i ett varv, flyger av typ precis innan varvning när farten trissas upp inför spurtpriset och hamnar sedan i mindre klungor i resten av loppet. Så även i år.

Men jag tycker inte det gör så mycket. Första varvet när man ”är med i loppet” är inspirerande och givande. Det är såklart även loppet och arrangemanget i övrigt, men pirret i elitklungan första 16 km är en bonus.

Tappade halvstor klunga efter två varv
Andra varvet var jag i en bra klunga och jag drog inte så mycket. Den växte och blev nog ca 20 man ett tag. I slutet av andra varvet tyckte jag det nästan gick för långsamt, men sedan slarvade jag nära varvning och tappade klungan när jag skulle ta langning på två ställen. I övrigt förlitade jag mig på slangbältet som innehöll starkt blandad sportdryck från Umara. Det funkade fint.

Då efter drygt 32 km maxade jag för att gå ikapp klungan jag förlorade på krönet av första långa backen, men lyckades inte. Trots att jag kände mig pigg och nästan kände att jag kunde öka ett par kilometer tidigare.

Man ska komma ihåg att det är skönt med stora klungor. Även om det känns lätt så är det ofta bättre än att köra solo. Och det är stor skillnad på vindmotståndet att köra i en klunga på 5, 20 eller 50 personer.

Adam åker på Borås skidstadion på vintrarna och åkte 2 varv i Alliansloppets motionslopp. Han börjar få till tekniken riktigt bra. En arm har han. Inspirerande kille.

Inte samma fart på sista varvet
Efter någon kilometer gav jag upp jakten. Då slutade jag nästan åka helt, för att vila upp mig inför nästa grupp som skulle komma bakom. Hade jag malt på hade jag kanske inte orkat ställa in bakom de som skulle komma ikapp. Och jag såg det som otänkbart att köra 1,5 mil själv.

Lustigt nog verkar många tycka det är konstigt att jag saktade in så mycket, för de i publiken trodde att jag hade givit upp.

Bakom kom en Adam Gillman med en trasig stavrem samt trevligt humör och god attityd. Han drog ganska mycket, men det blev inte någon riktigt fart sista 16 km-varvet. Vi var ganska få i klungan och jag fick också ta en hel del förningar, inte minst när Adam både sökte och bytte stav.

Nöjd med resultatet
Överlag fick jag till ett väldigt fint lopp. Med i klungan i första varvet och sedan ändå ganska bra grupper. Hög medelpuls. Enda plumpen, visserligen hyfsat stor sådan, var att jag sjabblade bort klungan efter två varv.

Patrik Ekwall åkte 32 km (två varv) rullskidor i Alliansloppet.

Jag hade åkt ganska lite rullskidor sista månaden inför loppet, men prickade formen bra till Alliansloppet. Jämfört med andra, som t ex Tommy Bylund och Marcus Ullman, åkte jag mycket bättre på Alliansloppet än Hawaiirullen, trots att jag inför Hawaiirullen var bättre rullskidtränad.

Jag lyckades också slå flera bra namn i Alliansloppet som jag inte brukar slå på rullskidor och som också har slagit mig på snö. Att placeringen blev ganska blygsam får delvis tillskrivas att fler landslag och långloppsproffs än vanligt kom till start.

Jag körde 3 minuter snabbare än förra året trots hyfsat likavärdiga förhållanden (kanske lite blåsigare förra året, men i år hade det regnat innan), men jag var fortfarande 8 minuter efter täten.

Till sist
Det blev en riktigt fin lördag i Trollhättan. Kul att träffa adepter före och efter loppet, att träffa medtävlanden, att prata med andra på mässan och att byta några ord med podlyssnare etc. Tack Alliansloppet och Trollhättan Action Week för ett bra arrangemang!

Data enligt Polar Vantage V
Tid: 1:57:39
Sträcka: 47,70 km
Snittfart: 24,3 km/h
Totalstigning: 330 meter (397 meter när man lägger in det på Strava)
Stifa: 8,3 (enligt Strava)
Totaldrop: 330 meter (start och mål ett par hundra meter ifrån varandra på typ samma höjd)
Snittpuls: 157
Maxpuls: 174
Utrustning: Låneskidor Swenor Alutech 3:or (kändes som allas skidor gick likvärdigt). Madshus Redline-stavar. Madshus Redline skiathlonskor. Coxacarrys slangbälte.

Hela passet på Polar finns här.
Hela passet på Strava finns här.

2010 (36:a). Då var loppet 56 km och gick på fria klassiska hjul.
2013 (36:a). Låneskidor Swenor-2:or.
2014 (35:a). Jag på egna Elpex-2:or, eliten på låneskidor Skigo-2:or.
2015 (24:a). Låneskidor Skigo-2:or.
2021 (59:a). Låneskidor Swenor-3:or.
2022 (79:a). Låneskidor Swenor-3:or.

Jag blir alldeles rosig om kinderna varje gång jag träffar Simon Andersson och han berättar att han gillar att läsa mina race reports på bloggen. Simon Andersson har inte bara blivit 26:a i totalen i Tour de Ski samt tagit individuell SM-medalj. Han var även ett SM-brons i stafett med självaste Adam Steen på startsträckan, vilket känns obeskrivligt stort! Därför får Simon det översta bilden här.

Nils van der Poel körde ett varv (16 km) klassiskt på ca 1 timme. Annars tränar han inte rullskidor.

Simon Magnusson mitt inne i sin 13 km-förning. Riktigt stakstark kille. Alliansloppet 2021. Foto: Trollhättan Action Week.

Slangbältet från Coxa och kardborre från Biltema funkade kanon

Rullskid-Patrik från rullskidcenter.se fick komma upp med sina Swenor-3:or som låneskidor då den andra leverantörens skidor krånglade

Till vänster står den människa som var min favoritperson i lördags, nämligen Fredrik Ousbäcks pappa som gav mig en stav i starten.

Kändistät bild i Trollhättan

Resultat Alliansloppet 2021 finns här. Jag kom 59:a på tiden 2:00:27, vilket var 8.36 efter segrande Max Novak.

Min klunga ut på tredje varvet. Alliansloppet 2021. Foto: Trollhättan Action Week

Alliansloppets 48 km-klass hade två starter i år. En kl 08.00 för “motionärer” och en kl 11.45 för “elit”. Jag fick den äran att starta med elit, med nummer 73. Det reflekterade ungefär seedningen.

Det fanns dock undantag, t ex Petter Northugs nummer 4 som var lite för lågt nummer för honom. Men det hade jag nog också gjort som arrangör. Bra TV när han och Halfvarsson småsnackade sida vid sida längst fram i starten och den lilla ändringen skapar ju ingen orättvis tävling.

Revanschsugen
Topprullen förra helgen var en rejäl käftsmäll för mig. Resultatmässigt struntar jag nog mer än de flesta i resultat från andra lopp än de jag verkligen vill åka bra i. Jag oroar mig oerhört lite över att få däng av åkare jag bör vara långt före på vintern. Men Topprullen var ändå en viss törn för självförtroendet. Fast ännu mer en spark i ändan att lägga i en högre växel.

Jag längst till höger. Alliansloppet 2021. Foto: Trollhättan Action Week

Jag har inte tränat lika mycket som förra året (då jag ökade från typ 325 till 450 timmar per år och fick ett ordentligt lyft), men jag har tränat helt okej sett till mängd för att vara mig.

Jag insåg dock efter Topprullen att mina riktigt högintensiva pass har blivit för få i år. Jag var inte van vid så hög puls. Så i onsdags körde jag ett riktigt hårt intervallpass på rullskidor där jag fick upp flåset fint och hade bra fart. Det gjorde mig peppad inför Alliansloppet. Och även nu efter Alliansloppet ska jag se till att öka inslaget av mer högintensiv träning.

Femte gången
Jag har åkt Alliansloppet flera gånger tidigare:

2010 (ca 35-40). Då var loppet 56 km och gick på fria klassiska hjul.
2014 (36:a)
2014 (35:a)
2015 (24:a)

3:or från Swenor från Rullskidcenter som låneskidor. Andra långloppet i Sverige efter Båstad-Mölle som har det tror jag.

2016 och 2019 sprang jag Ultravasan som krockade och jag har heller inte varit så sugen på rullskidlopp senaste åren. Men nu är suget tillbaka. Kul att träffa skidkompisar och adepter på loppen. Även om den riktiga feststämningen inte fanns pga restriktioner var det riktigt kul att känna på stämningen före, under och efter loppet. Tack till alla som bidrog till det.

Bröt spetsen i starten
Starten gick och mitt led (vi stod uppradade i fyra led som om det fanns skidspår) gick långsamt. Det fanns en lucka till vänster. Men den var inte så stor. Jag tittade för dåligt och åkaren bakom mig körde på min stavspets som gick av. Efter 10 meter. Halva holken försvann.

Jag förvånas då riktiga elitåkare ofta brytar spetsar och handremmar på rullskidlopp. Jag anser att de inte tittar igenom utrustningen tillräckligt noga samt väljer fel varumärken på spetsarna (där lär man ju inte behöva vara så sponsorbunden). Man ska inte bryta spetsen genom att bara “staka av den”. Nu blev min spets påkörd, så jag får försvara mig med att det är en viss skillnad.

Det hela var mitt fel och det var klantigt. Mest glad var jag att Ragnar Hellsvik, som det visade sig vara, klarade sig fint. I botten av backen diagonalade jag (svårt att staka med bara en stavspets) och letade efter folk med stavar. Jag själv hade ingen medhjälpare på plats. Någon utländsk åkare nekade mig en stav, men efter kanske 100-200 meter fick jag en stav av Fredrik Ousbäcks pappa. Jag har bara kollat lite grann på TV-sändningen som finns kostnadsfritt om man har konto på TV 4 Play, men mitt stavbrott syns inte så tydligt där.

Det är nog här klungan spricker ut på andra varvet. Alliansloppet 2021. Foto: Trollhättan Action Week

Fredrik åker för Skövde och under hela min “karriär” upplever jag att vi Götalänningar håller ihop. Det blir någon slags lös och oklar – men fin och bra – sammanhållning.

Det var en vänsterstav med Madshusremmar. Skigo-staven var typ 2 cm för kort, så det var ju så gott som perfekt. Jag insåg att jag kommer åka hela loppet med den. Det sved rejält efteråt när jag fick reda på att Fredrik själv hade haft sönder sin vänsterstav och hans pappa stod tomhänt, men tydligen hade det ändå inte riktigt räddat sitt lopp.

Hängde med i ett varv
Lyckligtvis – och oväntat – går klungan inte så fort i första långa uppförsbacken så jag lyckas precis hänga med i bakänden. Klungan är på kanske 60-70 personer. Efter 1,5 km är jag helt inne i loppet. Skönt. Jag vet hur mycket lättare det går i en stor klunga än att jaga solo.

Max njuter av segern sötma

Jag sitter med i ett varv av tre, alltså 16 km. Efter ca 7 km åker jag sida vid sida med Northug, tillsammans med Per Elofsson en av mina få förebilder inom skidåkning. Jag säger att jag tycker det är kul att han tävlar igen och betyder mycket för sporten. Han tittar upp och tackar och ser uppriktigt glad ut över orden.

Bra klungkörning
Vid varvning trissar farten upp inför spurtpriset och jag flyger av. Men det gör också en del andra, så även härifrån får jag en riktigt bra resa.

En norrman (nr 67 tror jag) styr upp ett lagtempo, precis som jag brukar göra i liknande situationer. Han ropar om korta förningar etc, men blir inte lika frustrerad som mig när det inte funkar. Men det funkar faktiskt bra. Jag orkar inte ta förningar hela tiden då första varvet var ganska tufft för mig, men jag hjälper ändå till en del.

Jonathan Hedbys låg före tätklungan ett tag på första varvet, men flög sedan av efter ett varv och hamnade i någon klunga bakom mig.

Farten är perfekt och vi växer successivt från ca 5 till ca 10 i klungan. Kanske någon som kom ikapp, men främst är det vi som plockar folk.

Efter typ halva andra varvet går Simon Magnusson upp i tät och tar en riktig skidåkarförning på typ 13 km. Satan i gatan vad stark den killen är. Åtminstone på platten.

I uppförsbacken på tredje varvet sticker Markus Jönsson och Tom Fahlén iväg och kör duo några kilometer medan vi övriga stannar bakom Simons fina ryggtavla och snart är vi ikapp.

Simon stakar f ö överallt. Jag själv använder benen en del, men mindre än Topprullen. Det är egentligen bara i första backen benen behövs, men det är bra att underhålla dem lite grann då och då hela varvet.

Flyger av på slutet
Sista kilometerna in mot mål har jag det tufft. Jag ligger näst sist i klungan (jag tror även en eller ett par andra flyger av) och bakom mig har jag Ragnar Hellsvik. Första gången jag träffade Ragnar var på Topprullen helgen innan då han slog mig.

Baptiste Noel kom fram och presenterade sig. Kul! Vi har läst en del om varandra men aldrig träffast. Baptiste är en skidåkande fransman som sökte sig till Sverige och jobbar nu sedan flera år med Alliansloppet Action Week. Han verkar göra det riktigt bra!

Ragnar känns som en rullskidspecialist. Jag har aldrig haft någon bakom mig som ligger så nära. Det kan inte varit mer än 5 cm. Han göt det snyggt och inte det minsta oschysst, men jag blir ändå smått rädd de få gångerna jag har tid och ork att vända mig om. Det känns som det står en björn på baktassarna precis bakom mig.

Med ca 1 km kvar går snöret. Jag orkar inte längre. Släpper klungan och kör själv in i mål.

Nöjd
Sammanfattningsvis var detta en skön revansch från Topprullen. Jag slog fem av dem som slog mig ganska överlägset i Topprullen och jag kunde hantera hårdkörningen bättre.

Jag hade också mycket stolpe in med perfekt fart i klungan.

Det jag inte var nöjd med var uppförsbackarna. Alliansloppet har startbacken samt Miobacken på varje varv. Egentligen ganska små backar, ca 35 respektive 30 höjdmeter, men det räckte för att jag skulle behöva slita där. Vanligtvis är uppförsbackarna min styrka, men nu var det tvärtom. Något att fundera på.

Tack Alliansloppet och alla andra för en fin tävling!

Data enligt Polar Vantage V
Tid: 2:00:36
Sträcka: 47,70 km
Snittfart: 23,7 km/h (23,9 km/h i snitt om man räknar officiell sträcka och tid)
Totalstigning: 345 meter
Totaldrop: 355 meter
Snittpuls: 157 (tre slag högre än Topprullen)
Maxpuls: 176 (eventuellt ett felvärde)
Rullskidor: Swenor-3:or låneskidor. De rullade bra tycker jag.

Hela passet på Polar finns här.
Hela passet på Strava finns här.

Mikael Mattsson, idrottsfysiolog och medgrundare av Svexa, i Lagom Kondition

Veckans avsnitt av podcasten Lagom Kondition med idrottsfysiologen Mikael Mattsson har både varit populärt och uppskattat. Kul! Så här har de senaste avsnitten sett ut:

• 174. Rullskidor – träning, tävling, utrustning. Allt du kanske inte redan viste om rullskidor men hade glömt att fråga om.
• 175. Fjällöpning med Jennifer Asp. Tips för dig som ska springa i fjällen. Oavsett om du planerar det eller ej ska du lyssna på detta. Härlig människa!
• 176. Niklas fjälläventyr och racereport Alliansloppet. Niklas sprang tre dagar i Jämtlandsfjällen och Erik åkte Alliansloppet.
• 177. Träning på rött med Mikael Mattsson. Vad är egentligen poängen med att träna högintensivt, typ intervallpass. Mikael Mattsson reder ut begreppen och vi gissar att det inte finns någon annan som gör det bättre.

Tack till avsnittens sponsorer

• Rullskidcenter.se (längdskiddagar 23-24 september)
• Värnamorullen (seedningslopp och Visma Ski Classics Challenger som kördes 4 september)
• Smartfish (15 procent rabatt på första köpet av återhämtningsdryck med koden ”Lagom”).
• Kläppen (löparhelg 8-10 okt)

Följ Lagom Kondition
Facebook
Instagram
Pod på iTunes
Pod på Spotify
Lagom pods hemsida
Lagom pods patreonsida

Målgång Alliansloppet 2015. Foto: Joachim Nywall.

Team Lagom Kondition leder startlistan! I dagsläget är vår podcast det lag med flest antal anmälda. Häng på du också och var med och slå proffslagen!

1. World Classic Tour är en rullskidcup för eliten, där bland annat vår podpartner Alliansloppet ingår.
2. Det finns elitlag på touren likt Ski Classics.
3. 9-17 juli körs “World Rollerski Week”, som är en virtuell tävling som går ut på att samla mil på rullskidor.
4. I denna virtuella tävling anmäler du dig till ett av elitlagen och samlar mil åt dem.
5. ”Team Lagom Kondition” är katten bland hermelinerna. Vi vill vinna skiten, alltså slå proffsen.
6. Det du behöver göra är att anmäla dig till denna virtuella tävling för oss.
   ANMÄL DIG HÄR
   Du rapporterar antal kilometer manuellt i RaceID. “Logga in på RaceId. Gå till din profil och My Results. Välj Cumulative och sedan ska du kunna redigera.”
7. Det kostar 30 euro varav 10 euro går till teamet. Den delen som går till oss kommer vi att skänka till Hjärtebarnsfonden.
8. Du får alltså motivation till en sjuhelvetes bra träningsvecka och dessutom chansen att vara med och slå världen bästa långloppslag. Anmäl dig nu!